--
För mycket skola, för lite fritid, för mycket sol och för lite tid gemensamt.
Vi söker status, sprid och älska vår blogg....SKÄMT!
Idag hade vi tänkt att snacka om status, status, status och status.
Har du någon gång sätt eller hört någon som är extremt ful eller är en töntig snubbe och har status?
Det har i alla fall inte vi.
Varför dömer vi utsidan och inte insidan?
Tänk om man är en hur go person som helst, men inte har det perfekta utseendet. Skulle inte den förtjäna att ha såkallad status?
Egentligen handlar det inte om att ha snygga kläder, rätt kläder, rätt åtsikt, att hänga med rätt personer eller försöka vara som alla andra.
Alla har sin egen personlighet och borde leva efter den och inte sätta på sig den där masken för att passa in.
Visst, om vi ser en kille till exempel och han är hur snygg som helst, det är klart vi blir mer intresserade av en snygg kille en en ful om man inte känner personen. Alla går nog egentligen efter utsidan men vi borde börja se insidan av människor också. Så vi menar att det spelar ingen roll om hur man ser ut, klär sig eller vilka människor man umgås med. Var bara dej själv och spela inte någon annan roll som du inte är.
Det blev visst inte så mycket om status, det blev mer om...något annat.
Hoppas ni förstår något av det vi menar, ha de fint tills nästa gång.
Skärp er.
Dagens ämne: Hjälpa sina medmänniskor.
Tänk dig att du är på stan, sen ramlar du och bara ligger där,
alla som går förbi ser dig men ingen hjälper till. Hur tänker vi då? Låter vi den stackars människan ligga där och ha ont medans vi skyndar oss vidare och låtsas om inget har skett..
Tänk om det hade varit du som låg där helt hjälplös, skulle inte du vilja att någon kom fram till dig och i alla fall frågar hur du mår?
Vi människor är ganska dåliga på att hjälpa människor vi inte känner. Kanske är vi rädda för att möta killen eller tjejen som ligger där, kanske är vi rädda för att misslyckas eller så tänker vi bara "äsch någon annan hjälper henne/honom".
Det handlar inte bara om att hjälpa människor som ligger på gatan och har ont, utan också att visa respekt och hjälpa folk som har det svårt, som mår dåligt, eller som kanske har problem. SKÄRP ER.
Tänk dig att du är på stan, sen ramlar du och bara ligger där,
alla som går förbi ser dig men ingen hjälper till. Hur tänker vi då? Låter vi den stackars människan ligga där och ha ont medans vi skyndar oss vidare och låtsas om inget har skett..
Tänk om det hade varit du som låg där helt hjälplös, skulle inte du vilja att någon kom fram till dig och i alla fall frågar hur du mår?
Vi människor är ganska dåliga på att hjälpa människor vi inte känner. Kanske är vi rädda för att möta killen eller tjejen som ligger där, kanske är vi rädda för att misslyckas eller så tänker vi bara "äsch någon annan hjälper henne/honom".
Det handlar inte bara om att hjälpa människor som ligger på gatan och har ont, utan också att visa respekt och hjälpa folk som har det svårt, som mår dåligt, eller som kanske har problem. SKÄRP ER.
Vitt/svart
Dagen ämne: Vitt/svart
Vit ses som glädje och svart som sorg. Vitt har man på bröllop och svart på begravning, varför inte tvärtom?
Vi vet nog allihopa att svart och vitt har alltid varit en jämnförhet mellan människor.
Vad har vi här i världen för problem med att inte uppskatta den hud färgen vi har? Se ner på folk för att dom inte har samma färg som en själv eller inte samma ursprung.
Tänk om du var den där blinda som inte brydde sig hur man såg ut, man tänkte inte på hudfärg eller utseende över huvudtaget. Om vi alla bara kunde tänka så, så skulle världen se annorlunda ut.
Det funkar inte bara om en människa bryr sig, det klarar vi oss inte på. Vi människor måste visa respekt för varann och inse att alla ser inte likadana ut. Svarta som vita, i grunden är vi alltid densamme. Vi behöver varann för att klara av dagen. Precis som att dagen inte skulle klara sig utan natten, alltså dagen behöver både ljust och mörkt.
När ska vi sluta dömma någon för utseendet?
Uppskatta din egen och andras färg/ursprung.
Vit ses som glädje och svart som sorg. Vitt har man på bröllop och svart på begravning, varför inte tvärtom?
Vi vet nog allihopa att svart och vitt har alltid varit en jämnförhet mellan människor.
Vad har vi här i världen för problem med att inte uppskatta den hud färgen vi har? Se ner på folk för att dom inte har samma färg som en själv eller inte samma ursprung.
Tänk om du var den där blinda som inte brydde sig hur man såg ut, man tänkte inte på hudfärg eller utseende över huvudtaget. Om vi alla bara kunde tänka så, så skulle världen se annorlunda ut.
Det funkar inte bara om en människa bryr sig, det klarar vi oss inte på. Vi människor måste visa respekt för varann och inse att alla ser inte likadana ut. Svarta som vita, i grunden är vi alltid densamme. Vi behöver varann för att klara av dagen. Precis som att dagen inte skulle klara sig utan natten, alltså dagen behöver både ljust och mörkt.
När ska vi sluta dömma någon för utseendet?
Uppskatta din egen och andras färg/ursprung.
